Alla inlägg under september 2013

Av mammaslillaparla - 30 september 2013 20:47

I söndags var Izabellas farmor och farfar på besök. Izabella fick ligga i både farmors óch farfars famn vilket hon tyckte både var intressant och mysigt  Sen tog vi alla en härlig höstpromenad genom Vasastan. Farmor och farfar fick stå för vagnföringen!

Söta små "uggs"...

   och fina kläder från Newbie fick Izabella i present av farmor och farfar      


     

Mamma och pappa investerade i pyjamasar till lillan för massa höstmys. Tyckte Lilla My passade Izabella perfekt då båda är tjejer med stark vilja  

Av mammaslillaparla - 30 september 2013 20:35


Den femtonde augusti var en solig dag. Jag vaknade som vanligt av att min mage böljade av Izabellas sparkar på morgonen. Så himla mysigt! Hon hade verkligen fått mycket kraft den senaste tiden. Det kunde mina ömma revben intyga. Jag var nu i vecka 33+2 och var sjukskriven pga. av mina magkatarrproblem som fortfarande inte gett med sig.


Eftersom det var så fint väder bestämde jag mig för att gå och lägga mig på en filt i parken och läsa lite. Luften var mycket skönare nu. Inte alls så svettigt jobbig som sensommarvärme kan vara för gravida. I tidningen var det mode som påminde om hösten och tanken slog mig att det nu inte var lång tid till Izabella skulle vara här… Cirka sju veckor kvar. Dessutom hade jag hört att de flesta förstagångsföderskor går över tiden så det kändes som jag hade gått om tid att boa hemma och köpa de sista grejerna jag behövde till lillans ankomst. Saker som att packa BB-väskan, bygga ihop hjärtats säng, köpa lite fler kläder… Jag bestämde mig för att jag skulle göra en lista sen på kvällen så jag skulle ha ordentlig koll på det som behövdes fixas.


Dagen och eftermiddagen gick och allt var som vanligt. Hon sparkade i omgångar för fullt och var lugn i perioder. På kvällen började jag få ont i ryggen och sammandragningar då jag satt i soffan. Detta hade jag haft många gånger förut så jag tog det som att livmodern bara övade inför den kommande förlossningen som jag läst den brukar göra. Jag ställde mig och gjorde storkok med Chili con Carne. Det började göra mer och mer ont så jag fick sätta mig ner på en stol för att klara av att laga klart maten. När jag var klar var jag så tårögd av att det gjorde ont att jag lade mig i sovrummet. Stefan satt och spela FIFA så han såg aldrig hur dåligt jag mådde då han var mitt uppe i en match. Efter ett tag insåg jag att det här inte var normalt. Det var inte flera sammandragningar som vanligt utan det var en enda som aldrig släppte och det gjorde bara ondare och ondare. Jag blev självklart rädd och ropade på Stefan. Han kände på min mage och såg att den var stenhård hela tiden. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och vi blev vidarekopplade till Danderyds förlossning. Sjuksköterskan tyckte att vi genast skulle åka in.


Snabbt slängde vi ihop lite underkläder och ombyte i en väska ifall det skulle bli tal om övernattning. Vi beställde en taxi och efter en kvart var vi på förlossningen. Där fick vi träffa en barnmorska som försökte lyssna på Izabellas hjärta men Izabella ville inte samarbeta utan vände sig hela tiden. Hon frågade om jag kunde känna Izabellas rörelser men det gjorde jag inte då livmodern var så hård. Jag testades för urinvägsinfektion då en sådan infektion kan framkalla sammandragningar men testet visade ingenting. Barnmorskan kallade in en läkare som kollade på Izabella med en ultraljudsmaskin. Hennes hjärta slog på som vanligt men läkaren ville ta en ctg-kurva på tjugo minuter så att hon kunde se att allt såg normalt ut. Jag fick två bälten över magen som mätte Izabellas hjärtslag och puls. Läkaren och barnmorskan gick ut ur rummet och vi lämnades ensamma. Jag, Stefan och lilla Izabella i min mage. Tiden gick så otroligt långsamt då sammandragningen gjorde konstant ont. Jag var aningen lättad över att de hörde hennes hjärtslag iaf.


Efter fem minuter kom läkaren in i hastig fart med barnmorskan med sig. Läkaren kollade på mig med allvarlig blick och sa att Izabella inte alls mådde bra och de behövde ta ut henne direkt. Jag hamnade i ett chocktillstånd och plötsligt var det massor av människor i rummet. Kanske åtta till tio pers. Jag började gråta av rädsla för att något skulle hända Izabella. Jag kördes in i en operationssal och de slet av mina kläder direkt och sövde mig. Det sista jag hörde var Stefans röst vid mitt huvud att han sa att han var hos mig.


Efteråt vaknade jag ensam på uppvaket utan Izabella och Stefan. Jag kände mig ”tom”, rädd och chockad. Det var ju inte såhär det skulle ”gå till”. Jag kände att jag hade ont trots morfin men det enda jag kunde tänka på var mitt barn och Stefan. En sjuksköterska kom och sa att det gått bra och att vi fått en fin liten flicka. Tiden på uppvaket kändes som den längsta tiden i världen. En barnmorska kom med jämna mellanrum och tryckte på min mage så livmodern skulle dra ihop sig.


Då klockan var halv ett på natten blev jag rullad i min sjukbädd till rummet där Izabella och Stefan var. Izabella låg på en liten sjukbädd med massa sladdar och slangar till sig. Man såg knappt inte henne för alla saker. Hon var så liten och jag ville bara slita bort alla ”läskiga prylar” och hålla om min lilla tjej. Det var jobbigt att inte kunna se henne ordentligt. Min sjuksäng var mycket lägre än Izabellas säng så jag såg bara hennes ben och alla sladdar. Stefan fick ta bilder med sin mobil och visa mig för att jag skulle se henne bättre. Man såg hur hårt natten hade tagit på Stefan i hans ögon. Han berättade för mig vad som hänt efter jag blev nersövd men jag hade svårt att ta allt till mig då jag fortfarande var i chock. När de hade tagit ut Izabella bar läkaren över henne till rummet bredvid där Stefan var. Hon var helt blå/lila och livlös. 4-5 läkare/sjuksköterskor trängdes kring bädden där de lade henne medan de försökte få igång andningen. Till slut hörde Stefan jättesvaga gnyenden. Då började nästa moment där läkaren skulle få in dropp via Izabellas navel. Stefan kunde fortfarande knappt se henne på bädden pga av all personal som trängdes runt omkring. Droppet var tvunget attt sys fast i navelsträngen och det tog ganska lång tid och samtidigt som Stefan uppfattade läkaren som gjorde det lite stressad; att det var fler ”hjälpmedel” som Izabella snart skulle behöva. Efter ett tag fick Stefan reda på orsaken till det akuta kejsarsnittet; moderkakan hade lossnat till två tredjedelar. Det är den som ger syre och näring till barnet så det var en mycket allvarlig situation som uppstått.


Tillslut skulle Izabella förflyttas till neonathal-avdelningen. Stefan fick ta på sig en ”tub” på överkroppen och sätta sig i en rullstol innan de stoppade in Izabella mellan tuben och Stefans bröst och rullade iväg. Izabella gnydde svagt hela vägen. Väl framme fick hon ligga på en ny bädd där hon skulle vägas, mätas och även röntgas för att se att droppet sytts fast rätt. Stefan fick hjälpa till att hålla henne och nu lät det mer som gråt som kom ut även om det fortfarande var svagt. Röntgen visade att droppet satt som det skulle och hon vägde 1999 g och var 45 cm lång. Strax efteråt var klockan halv ett och jag rullades in i rummet.


Det var tur att vi åkt in när vi gjorde så Izabella kom ut i tid. Något vi fått höra av läkaren flera gånger efter. Tack och lov att jag lyssnade på min kropp och tog signalerna på allvar annars hade situationen varit en helt annan idag.


 

Av mammaslillaparla - 30 september 2013 18:28

På torsdag blir Izabella sju veckor.Tänk idag var egentligen vår älskade lilla Izabella beräknad! Lite svårt att ta in ändå. Det är så många stunder vi redan har fått dela med vår lilla tjej... härliga men även svåra. Vi lär känna henne bättre och bättre för varje dag som går. Varje ögonblick jag möter hennes fina blå ögon känner jag hur kärleken bara växer sig starkare och starkare. Älskade älskade unge! Det finns så mycket kärlek i min kropp till dig att jag knappt vet var jag ska ta vägen ibland  Är så underbart glad enda in i själen att allt gått så bra fast du valde att titta ut nästan två månader för tidigt. Vår fina underbara dotter!

 

En liten dikt såhär på din "andra" födelsedag...




 Ett nyfött barn - Siv Andersson

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är så sällsamt vis och klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma...

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt växer fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

Av mammaslillaparla - 29 september 2013 11:41

Inatt har min lilla bebis sovit som en prinsessa! Hon har ammat som vanligt men har nu kunnat sova i sitt babynest mellan måltiderna istället för att vara vid bröstet hela tiden. Hennes mage verkar mycket bättre! Inte alls några svåra långa stunder att få henne att somna. Så himla skönt för hela vår lilla familj. Måste varit den långa babymassagen som jag gav Izabella på kvällen. Får bli stående rutin på schemat nu varje kväll mot jobbiga pruttisar så de lättare hittar ut!  

Av mammaslillaparla - 28 september 2013 21:01

Idag har jag och Izabella haft tjejmys då Stefan varit iväg och kollat fotboll med grabbarna. Lagom lugn lördagsaktivitet med lite onyttigheter, ögongodis och massa bebismys! 



   

Av mammaslillaparla - 28 september 2013 10:00


Izabella har verkligen bosatt sig vid mitt bröst de senaste dagarna. Nappen har inte dugit som tröst längre mellan målen. Självklart är det väldigt mysigt att ha henne nära hela tiden men man blir väldigt låst  Som tur är är ju Stefan fortfarende hemma så hoppas att det hinner avta lite innan han går tillbaka till sitt jobb. Just nu är det amning varannan till var tredje timme plus att hon är väldigt svår att få att somna i sin egen säng eller sitt nest. Kändes som jag i princip satt med henne hela natten som var vid bröstet. Försökte få henne att sova i babynestet brevid mig men det gick inte heller för så fort jag lade henne ifrån mig började hon stortjuta. På morgonen äntligen blev hon så pass trött att det gick att lägga tillbaka henne i nestet. Håller tummarna att hon snart accepterar nappen som "snutte" igen  

Av mammaslillaparla - 27 september 2013 23:35

  


Nu har vi varit på Izabellas första BVC-besök. Vi valde ett BVC som ligger bara fem minuters gångväg från där vi bor vilket känns väldigt skönt och bekvämt. Vi fick massa nyttig info och en plan för framtida besök och undersökningar. Izabella vägdes och mättes. Hon har nu gått upp till 2950 gram och är 49 centimeter lång. Känns så himla skönt att hon ökar stadigt i vikt och det med endast hjälp av min bröstmjölk. Duktiga tjej!

Izabella har de senaste nätterna haft problem med sin mage så vi fick visat för oss hur vi ska massera den med lätta och långsamma strykningar. Sen har vi köpt hem semperdroppar som hon kommer ta varje dag med "goda" bakterier. Håller tummarna att det ska få bukt med hennes magbesvär. Gör så ont i mitt mammahjärta då hon storgråter av sitt magont lilla älsklingen  


    

Presentation


Mamma till Izabella som kom i vecka 33+2 augusti 2013. Väntar andra barnet med beviljat snitt den 25 februari. Läs om våran vardag mitt i Stockholm.

Kontakt:
sanne.beckman@hotmail.com

Instagram:
sannebeckman

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14
15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

gästbok


Skapa flashcards