Idag kom ett paket på posten. En trevlig tjej från en mammagrupp jag är med i hade skickat en supersöt rosa mössa till Izabella med små flugsvampar på. Tack Jennie! Den kommer användas mycket framöver  

I eftermiddags träffade jag en kompis en timme på ett fik i närheten. Vi pratade lite och jag unnade mig den första serranoskinkan sen jag blev gravid. Så underbart gott! Det är första gången sen Izabella kom som jag umgåtts med en vän på tu man hand. Izabella fick stanna hemma med pappa den timmen då hon fortfarende är infektionskänslig och inte kan vara inomhus där det är mycket människor. Kände mig mycket piggare då jag kom hem. Det var nog precis vad jag behövde. Komma ut en liten stund, prata av mig och få lite ny energi på köpet  

När jag gick hem kände jag redan hur jag längtade massor efter att ha henne hos mig. Var underbart att ta världens finaste och mysigaste bebis i min famn. Hon doftar så himla underbart gott! Kan sniffa på henne i en evighet. Hon ammade superbra  oxå! Stefan sa att hon hade sovit hela tiden jag var borta. Lilla hjärtat! Gud vad jag älskar dig min lilla pärla  

Igår var hemsjukvården här igen. Izabella vägdes och hon hade gått upp till 2310 gram. Vilket betyder att hon sen förra gången gått upp hundra gram till. Duktiga tjej!  Barmorskan bytte sonden på henne vilket Izabella oftast inte tycker är så roligt. Inte denna gången heller. Stackarn! Men hon var snart sitt vanliga nöjda jag igen så fort barnmorskan slutat hålla på med tejpen som fäster sonden på kinden.

Vi har hitills matat Izabella med sond åtta gånger om dygnet dvs var tredje timme. Vi har sondat olika i förhållande till hur mycket hon ammat. Har hon ammat duktigt har hon fått mindre bröstmjölk genom sonden och har hon inte velat amma alls har hon fått ett fullt mål genom sonden(35 ml).

Nu ville barnmorskan att vi drar ner på sondningen till hälften dvs bara fyra mål genom sonden om dagen med bara 20 ml bröstmjölk vardera mål. Känns lite nervigt då amningen inte är fullgod än. Hon ammar mest på kvällen än så länge. Men barnmorskan tyckte att det var värt ett försök för att få henne lite mer hungrig så hon förstår att hon måste amma mer. Jobba för födan så att säga. Är lite nervös för hennes vikt då det känns som hon fått i sig mindre mat nu det första dygnet efter ändringen. Hon har varit lite kinkigare inatt men ammade en del ändå.

På torsdag har vi en läkartid inbokad på Neonatalavdelningen. Det är en rutinkontroll de gör på barnet då de har hemsjukvård. Då får vi oxå veta hur det har gått med Izabellas vikt. Håll tummarna för oss!  

Igår var jag och kollade upp mitt kejsarsnitt som börjat vara på Danderyds sjukhus. Läkaren konstaterade som jag att det var en infektion och att det hade "läkt" ojämt på vänster sida pga det. De olika hudlagrena hade korsat/överlappat varandra på ett sätt som gjort att de inte läkte som det skulle och huden hade växt konstigt för att överkompensera. Detta överskott klipptes bort utan bedövning   Så himla obehagligt! Läkaren skrev ut pencillin mot infektionen som jag nu kommer ta tre gånger om dagen i tio dagar. Hoppas infektionen ger med sig. Det tråkiga är att snittet inte kommer läka lika fint som det var tänkt från början. Läkaren sa att det antagligen kommer bli en liten grop där infektionen är nu vilket känns jättetrisst. Tänk om de hade haft automatisk uppföljning efter ett snitt då kanske det inte hade varit så illa som det är nu. Har varit väldigt nöjd med sjukvården för övrigt men just att få hjälp angående snittet har varit lite av en cirkus sen det gjordes. Fick en information då det precis var gjort men då var jag så borta av morfin, dålig sömn och oro för Izabella så jag kunde verkligen inte ta in något av vad läkaren sa. När jag låg på Neo med Izabella var det omöjligt att få någon vettig information vem man än fråga. Det enda jag fick veta var att jag skulle låta operationstejpen trilla av av sig själv. Sen när det var läkt kunde jag tejpa med kirurgtejp under ett halvår för ett finare ärr. Jag kände ju att något var fel då det gjorde lite väl ont men de sa hela tiden att det var normalt...

Känner mig ärligt talat lite bitter att jag inte fick hjälp tidigare. Då hade jag inte behövt gå med det onda så länge och ärret hade antagligen blivit mycket finare. Försöker intala mig själv att det kunde vara värre. Men känns ändå onödigt att detta skulle hända då det hade kunnat förebyggas om någon kikat på det i tid då jag först bad om hjälp istället för att bara få min oro "bortviftad".

Antar att det blir att vänta ett tag till med vanliga kläder. Det är verkligen inte läge att ha något som trycker mot snittet. Trisst då man sett fram emot att kunna ha jeans igen.