Igår var vi på BVC för Izabellas tre-månadersvaccin. Kändes skönt att ha Stefan med som mentalt stöd. Ett stick i varje lår fick hon. Såg läskigt ut då barnmorskan stack in nålarna jättelångt in i Izabellas söta små mulliga lår. Direkt började hon tokskrika och tårarna forsade. Gud vad jag tyckte synd om henne... fick kämpa för att själv hålla tillbaka tårarna. Izabella grät så länge att hon fick hämta andan med jämna mellanrum. Det måste vara hemskt att vara så liten och inte förstå varför någon gör illa en  Stefan får nog följa med de andra gångerna oxå för det var riktigt jobbigt.

Izabella sov hela dagen sen. Vaknade bara korta stunder för att äta. Hon tog nog ut alla krafter då hon blev så chockad och ledsen lilla hjärtat 

Bekymrad min även då hon sov. Stackars mammas älskling    

De är väldigt fascinerande!  

Efter en sådan upptäckt ser man såhär stolt och nöjd ut!  Nu ska bara resten av världen utforskas!