I måndags var det dags för Aurora-samtalet på Danderyds sjukhus inför min kommande förlossning. Ni som inte vet vad Aurora är så är det ett samtal som erbjuds till de som är förlossningsrädda.

Jag var väldigt nervös med tanke på hur det varit senaste gången jag var där hos läkaren för förlossningsplanering.

Läkaren jag kom till då hade noll kompetens när det gäller hur man bemöter människor som gått igenom en traumatisk förlossning tidigare. Hon kändes hård och kall i sitt sätt. Allt hon sa lät mekaniskt och inövat. Det märktes att hon arbetade hårt för att försöka övertala mig till en vanlig förlossning endast för att hålla nere "budgeten".

Tillslut då jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre då hon ställde massa frågor på raken om min tidigare förlossning, hur jag upplevt den och varför jag ville ha snitt denna gången så gav hon med sig och bokade in ett vad hon kallade "preliminärt" datum för det planerade snittet så jag inte skulle bli utan.

Hon nämnde då Aurora-samtal som är till för just de som är förlossningsrädda av olika anledningar. Först frågade hon om jag var intresserad av ett sådant möte. Innan jag hann svara så sa hon "Fast har du redan bestämt dig helt för snitt behöver du inte ta upp deras tid! De har så mycket att göra!."

En riktigt idiotläkare rent ut sagt som inte tog min rädsla på allvar! Beslöt mig för att boka en tid iaf. Det kunde ju inte skada. Fick höra senare av människor att Auroras uppgift är att "övertala dig att gå igenom en vaginal förlossning även om du är jätterädd".

Med detta i bagaget så förstår ni att jag var ganska nervös inför mötet  

Stefan och Izabella följde med på samtalet. Det kändes skönt att de kunde få Stefans synvinkel oxå från förra förlossningen. Han upplevde ju en del som inte jag upplevde då jag blev akut nersövd sist i vecka 33+2.

Samtalet tog direkt en annan riktning än vad jag trott från början. Hade verkligen inte haft höga förväntningar då läkaren varit som hon var sist. Barnmorskan vi pratade var varm i sättet och hade läst på noggrant om min tidigare förlossning. Hon försökte inte alls sälja in en vaginal förlossning utan förstod direkt att ett snitt kändes tryggast för oss med tanke på min tidigare historia. Hon gick igenom hur ett planerat snitt gick till i detalj då det kommer vara en helt ny upplevlese för oss. Efter att vi samtalat om den tidigare förlossningen och hur den kommande skulle gå till för att vi skulle känna oss så trygga som möjligt så frågade hon hur jag skulle känna inför en eventuell vaginal förlossning. Jag skulle säga en siffra mellan ett och tio där 1 var "aldrig i livet", 5 var att "jag kanske kunde tänka mig det "eller tio "jag känner mig taggad på att föda vaginalt". Jag sa att jag låg två kanske tre på den skalan. Hon sa då att snitt är antagligen det som är mest rätt för mig. Ska man föda vaginalt så måste man gå in med känslan att man vill det annars kan det bli väldigt fel. Kändes som ett skönt konstaterande   (Stefan fick oxå sätta siffra. Han sa noll haha).

Sedan sa hon att vi behåller mitt snitt-datum den 25e februari och att om jag skulle mot alla odds ändra mig om min förlossning tex om den kommer igång tidigare eller att jag då datumet kommer känner av någon anledning att jag hellre vill föda vaginalt iaf så är det inte för sent att ändra sig. Hon sa även att eftersom jag har ett traumatisk förlossning sen tidigare så kommer de bevaka mig mycket tydligare. Skulle jag föda vaginalt trots allt så skulle de inte "pressa" den förlossningen på samma sätt som en vanlig förlossning. Tar den längre tid i de olika skedena eller att ngt annat uppkommer så ger de mig ett snitt direkt. Det kändes oxå skönt att höra även om det just nu känns som att snitt är det bästa i vårt fall för en så lugn och kontrollerad förlossning som möjligt  

Är så glad att jag gick på det Aurora-samtalet trots idiotläkaren. Känns som en sten lättat från mitt hjärta då det äntligen kändes som någon verkligen lyssnade och förstod min situation. Visst jag kommer ändå oroa mig fram till att Céline ligger tryggt i min famn men oron har minskat en hel del och tar inte över mitt liv på samma sätt som förut, vilket känns skönt.

Nu är nästa milstolpe att komma förbi tiden i graviditeten då Izabella kom. Det är ju faktiskt inte så långt kvar till dess! Hoppas att oron för att föda för tidigt kommer släppa lite till då. Aurora-barnmorskan sa att de flesta som fött prematurt brukar tycka att det känns lite bättre då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1825382803

(4,5 vecka gammal)     Céline klarade första läkarbesöket med bravur! 4600 gram, 55,3 cm lång och ett huvudomfång på 37,6 cm. Lilla C har gått upp 370 gram på två veckor. Ännu mer att älska alltså     Speciellt de där gosiga veckiga små låre...

  Napp är ju ett ganska laddat ämne. Kommer ihåg när jag fick Izabella för 1,5 år sedan... då var det big no no att ge det på BB ( i vårt fall neo). Det kunde störa amningen och göra att de inte gick upp i vikt ordenligt. Detta resulterade i att...

  När pappan "tar hand om bebisen"   Gillar att han använder amningskudden för att förhindra att Céline kasar ner så han har händerna helt fria haha   ...