I söndags var det en väldigt speciell dag i graviditeten. Det var den tidpunkt då Izabella tittade ut sju veckor för tidigt den där varma augustidagen för nästan 1,5 år sedan

På ett sätt känns det som det var längesedan då hon har utvecklats så mycket men på ett sätt känns det som igår då hon blev akut utplockad med katastrofsnitt.

Min förlossningsberättelse hittar ni då ni klickar på länken:

http://mammaslillaparla.bloggplatsen.se/2013/09/30/10230248-min-forlossningsberattelse/

Jag trodde jag skulle känna en lättnad efter jag passerat datumet men känner snarare tvärtom. Är fortfarande orolig att något ska gå snett och vaksam på minsta avvikelse i form av minskade rörelser eller tilltagande sammandragningar   Tror tyvärr inte oron kommer släppa förrän jag har Céline tryggt i min famn den 25 februari då mitt snitt är planerat.

Att Izabella har blivit superförkyld, ynklig mest hela tiden och vill bli buren jämt gör inte att kroppen strejkar mindre. Sov nog tre timmar bara sammanlagt inatt pga värk och att Izabella röjde rundor i sängen och skulla ha välling flera gånger som hon sedan knappt inte drack iaf. Känner mig lagom sliten nu   Tur Stefan kunde sluta tidigare och precis kommit hem så jag kan bli lite avlastad. Hoppas på att mat och lite vilande av ryggen kan få mig på bättre humör.