I måndags var det dags för Aurora-samtalet på Danderyds sjukhus inför min kommande förlossning. Ni som inte vet vad Aurora är så är det ett samtal som erbjuds till de som är förlossningsrädda.

Jag var väldigt nervös med tanke på hur det varit senaste gången jag var där hos läkaren för förlossningsplanering.

Läkaren jag kom till då hade noll kompetens när det gäller hur man bemöter människor som gått igenom en traumatisk förlossning tidigare. Hon kändes hård och kall i sitt sätt. Allt hon sa lät mekaniskt och inövat. Det märktes att hon arbetade hårt för att försöka övertala mig till en vanlig förlossning endast för att hålla nere "budgeten".

Tillslut då jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre då hon ställde massa frågor på raken om min tidigare förlossning, hur jag upplevt den och varför jag ville ha snitt denna gången så gav hon med sig och bokade in ett vad hon kallade "preliminärt" datum för det planerade snittet så jag inte skulle bli utan.

Hon nämnde då Aurora-samtal som är till för just de som är förlossningsrädda av olika anledningar. Först frågade hon om jag var intresserad av ett sådant möte. Innan jag hann svara så sa hon "Fast har du redan bestämt dig helt för snitt behöver du inte ta upp deras tid! De har så mycket att göra!."

En riktigt idiotläkare rent ut sagt som inte tog min rädsla på allvar! Beslöt mig för att boka en tid iaf. Det kunde ju inte skada. Fick höra senare av människor att Auroras uppgift är att "övertala dig att gå igenom en vaginal förlossning även om du är jätterädd".

Med detta i bagaget så förstår ni att jag var ganska nervös inför mötet  

Stefan och Izabella följde med på samtalet. Det kändes skönt att de kunde få Stefans synvinkel oxå från förra förlossningen. Han upplevde ju en del som inte jag upplevde då jag blev akut nersövd sist i vecka 33+2.

Samtalet tog direkt en annan riktning än vad jag trott från början. Hade verkligen inte haft höga förväntningar då läkaren varit som hon var sist. Barnmorskan vi pratade var varm i sättet och hade läst på noggrant om min tidigare förlossning. Hon försökte inte alls sälja in en vaginal förlossning utan förstod direkt att ett snitt kändes tryggast för oss med tanke på min tidigare historia. Hon gick igenom hur ett planerat snitt gick till i detalj då det kommer vara en helt ny upplevlese för oss. Efter att vi samtalat om den tidigare förlossningen och hur den kommande skulle gå till för att vi skulle känna oss så trygga som möjligt så frågade hon hur jag skulle känna inför en eventuell vaginal förlossning. Jag skulle säga en siffra mellan ett och tio där 1 var "aldrig i livet", 5 var att "jag kanske kunde tänka mig det "eller tio "jag känner mig taggad på att föda vaginalt". Jag sa att jag låg två kanske tre på den skalan. Hon sa då att snitt är antagligen det som är mest rätt för mig. Ska man föda vaginalt så måste man gå in med känslan att man vill det annars kan det bli väldigt fel. Kändes som ett skönt konstaterande   (Stefan fick oxå sätta siffra. Han sa noll haha).

Sedan sa hon att vi behåller mitt snitt-datum den 25e februari och att om jag skulle mot alla odds ändra mig om min förlossning tex om den kommer igång tidigare eller att jag då datumet kommer känner av någon anledning att jag hellre vill föda vaginalt iaf så är det inte för sent att ändra sig. Hon sa även att eftersom jag har ett traumatisk förlossning sen tidigare så kommer de bevaka mig mycket tydligare. Skulle jag föda vaginalt trots allt så skulle de inte "pressa" den förlossningen på samma sätt som en vanlig förlossning. Tar den längre tid i de olika skedena eller att ngt annat uppkommer så ger de mig ett snitt direkt. Det kändes oxå skönt att höra även om det just nu känns som att snitt är det bästa i vårt fall för en så lugn och kontrollerad förlossning som möjligt  

Är så glad att jag gick på det Aurora-samtalet trots idiotläkaren. Känns som en sten lättat från mitt hjärta då det äntligen kändes som någon verkligen lyssnade och förstod min situation. Visst jag kommer ändå oroa mig fram till att Céline ligger tryggt i min famn men oron har minskat en hel del och tar inte över mitt liv på samma sätt som förut, vilket känns skönt.

Nu är nästa milstolpe att komma förbi tiden i graviditeten då Izabella kom. Det är ju faktiskt inte så långt kvar till dess! Hoppas att oron för att föda för tidigt kommer släppa lite till då. Aurora-barnmorskan sa att de flesta som fött prematurt brukar tycka att det känns lite bättre då.

Älskar denna bodylotionen från Victorias Secret! Den doftar så gott och går samtidigt lätt in i huden! Inget evighetskladdande   Perfekt för en trött mamma till en väldigt pigg ettåring!

Dessutom påminner doften om sommaren! Gud vad denna ömma kropp längtar efter värme och sol!!  

Graviditetsvecka 32 den 6 januari   En livlig lillasyster i magen   

På förmiddagen var det dags för rutinkontroll hos barnmorskan på Mama Mia. Det är alltid lika mysigt att få komma dit och lyssna på bebisens hjärtljud  Denna dagen hade barnmorskan en hjälpreda. En trevlig tjej som var i slutet av sin utbildning som barnmorska. Hon fick testa att mäta mitt SF-mått som låg på 31 så jag fortsätter att ligga lite över "normalkurvan" denna graviditet. Efter det skulle tjejen hitta hjärtat och det tog sin lilla tid. Tillslut efter direktiv av barnmorskan som sa att jag har en bebis som ligger ovanligt högt upp så hittade hon rätt    Ljuvligaste ljudet spred sig i rummet! Barnmorskan tog järnvärdet och det var alldeles för lågt så jag skulle öka till två järntabletter om dagen. Blodtrycket var som det skulle även denna gången.

En oerhört snygg toalett-selfie från Mama Mia på min "höga" mage i graviditetsvecka 31  

När jag var klar på Mama Mia bilade vi till Bålsta. Snuttan somnade ganska fort i sin bilbarnstol  

Izabella dricker lite vatten efter bilfärden hemma hos farmor och farfar.

Veckan innan jul blev både jag och Izabella tokförkylda  Min förkylning kom kort efter att jag blivit sjukskriven. Antar att det är ganska vanligt att det bryter ut då man väl slappnar av. I början försökte jag stå ut med te och saltlösning till näsan då jag har så lätt att bli beroende av nässprej men efter två dagar gav jag upp. Att inte kunna andas ordentligt och ha huvudvärk i kombo med graviditetskrämporna blev för mycket tillslut. Det var verkligen ett halleluja-moment då jag fick reda på att otrivin var okej att använda som gravid   Äntligen skulle jag få sova! Iaf då lillasyster i magen inte böka runt massa.Så underbart!  

Izabella blev förkyld kort efter mig men på henne visade det sig genom att hon blev snorig och oerhört slemmig i halsen vilket senare blev en inte så trevlig slemhosta. Vi som precis fått rutiner på hennes sovande i hennes egna rum hade nu en väldigt förkyld nattgäst åter i vårt sovrum.

Det blev mycket mys i soffan de kommande dagarna   Lagom till julafton hade vi turen att ha blivit av med våra förkylningar  

Vill bara säga ett stort varmt tack till alla som hört av sig och undrat vart vi tagit vägen då vi haft en liten bloggpaus här. Värmer verkligen i hjärtat att så många bryr sig  

Jag vill börja med att säga att alla mår bra och bebis är kvar i magen!  

Jul och nyår firades i Stockholm och sedan tog vi en extra jul nere i Skåne oxå hos min släkt där. Vi har bara tagit det lugnt och njutit av varandras sällskap. Jättemysigt och skönt!

Stor kram från oss!  

En av toppengrejerna med att vara gravid är att man kan fika med gott samvete! I veckan träffade jag Mickis och vi tog en fika i Gamla Stan i regnrusket. Blev choklad X 2  hihi   En chokladboll och varm choklad med grädde. Så sjukt gott!

Var supermys att snacka lite tjejsnack oxå. Vi ses alldeles för sällan