I onsdags var vi på vårt första ultraljud och gjorde ett KUB-test. Samtidigt som det var sjukt nervöst var det väldigt spännade!

Frågor som ständigt cirkulerat i huvudet innan är:

Är jag verkligen gravid?

Finns det någon bebis därinne?

Lever den?

Mår den bra?

Det var en häftig känsla då man fick se barnet för första gången på skärmen! Fick hålla andan för att tårarna inte skulle börja spruta hahah   Trodde  inte jag skulle reagera så starkt. Var en riktigt livlig krabat som viftade massor med både armar, ben och händer. Det var så overkligt med ändå verkligt på samma gång...

Jag ska verkligen bli mamma i år! En konstig men väldigt härlig känsla  Jag har ett litet liv som växer inom mig  Det är verkligen en stor grej det här med livets mirakel och mer påtagligt blir det då det kommer så nära in på som det bara går...

Sen kom ju självklart lite oron under testet då barnmorskan satt och räknade och mätte på eventuella risker för att barnet skulla ha någon typ av skada. Hon var väldigt tyst medans hon gjorde detta men det förstår man ju då hon måste koncentrera sig under tiden. Tillslut fick vi vårt besked. En risk på 1 av 20000 var det att barnet skulle ha någon typ av kromosomfel eller avvikelse. De räknar tydligen inte längre än så så det kändes väldigt skönt att få ett sådant resultat. Gud så lättad jag var! Man går ju och oroar sig för barnet i magen oavsett om man vill eller inte. Speciellt under den första trimestern då allt är så osäkert. Känns så oerhört skönt att äntligen kunna slappna av och njuta av graviditeten! Längtar redan till nästa ultraljud. Då får man även reda på könet vilket ska bli väldigt spännande!