Idag var jag på Mama Mia och träffade en läkare angående min magkatarr som fortfarende inte blivit bättre trots medicin och nedsatt arbetstid. Jag blev sjukskriven på heltid i två veckor så att magen har en chans att vila ordentligt. Känns så himla skönt. Efter det är jag sjukskriven två veckor på halvtid igen. Därefter får jag träffa en ny läkare igen...

Gud vad de hade varit skönt att få graviditetspenningen godkänd på heltid så man slapp hålla på såhär med att springa till läkare stup i kvarten! Min kropp skriker verkligen efter lugn och ro. Det är därför den protesterar så fort tempot är för högt eller det bara uppstår lite stress. Det är bara stressande i sig att inte veta hur allt blir. Ska anstränga mig med att ta hand om mig själv nu och min lilla Izabella därinne. Hoppas försäkringskassan inte strular nu med min sjukskrivning och att de är så effektiva de kan med handläggningen av graviditetspenningen. Man har ju hört att det tar oftast en månad innan de tar beslut och att de är hårdast i landet i Stockholm jämfört med övriga landet så det låter ju inte jättelovande tyvärr... Nu ska jag och sambon unna oss lite jordgubbar och kolla på Sopranos   Trevlig kväll på er!

Ja det var inte bara sol, bad och lugn i Grekland...

En eftermiddag började jag må dåligt som jag gjort till och från pga magkatarren. Gick upp och vilade på rummet vilket oftast brukar hjälpa så värken försvinner efter ett tag. Men tyvärr blev det bara värre och värre ju längre tiden gick. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag hade svårt att lokalisera smärtan och jag kunde verken prata ordentligt eller röra mig. Tidigare har det gått över efter några timmar men nu hade det hållit på i fem timmar så vi blev tvungna att ringa efter en ambulans. Har man en bebis i magen så är man ju extra nervös speciellt då värken inte avtog ett dugg utan bara blev värre hela tiden. Ville ju inte något skulle hända min lilla ängel därinne. Kunde inte gå av smärtorna så de fick bära mig ner för trapporna. Gud vad rädd jag var. Ambulansfärden kändes som en evighet och det var dålig fjädring vilket inte gjorde det hela skönare direkt. Tankar om tidig födsel på ett sjukhus med mycket lägre standard än de svenska sjukhusen for som en mardröm genom mitt huvud för ett ögonblick.

Tillslut var vi framme och ett team med läkare och sjuksystrar mötte upp oss. De gjorde ett ultraljud och tack och lov mådde Izabella bra därinne. Gud så lättad jag var att smärtan bara var min! Visade sig att det var min magkatarr som var riktigt illa som vi anat. De satte in dropp med samma medicin som jag tagit förrut och jag fick stanna över natten för observation. Gick tyvärr inte att göra så mycket åt den akuta smärtan utan det var bara att härda ut till medicinen verkade.

Som tur var fick Stefan med sova över. Kändes tryggt att ha honom där. Speciellt då jag hade så ont. Han var verkligen ett toppenstöd från det att jag började få ont till vi lämnade sjukhuset dagen efter. Är så tacksam att han var med. Känns tryggt inför en kommande förlossning i september att veta att man har en partner som behåller lugnet och stöttar en då det behövs.

Sängarna var som att sova på plankor och på väggarna var det massa avflagad färg. Det kändes verkligen oglamoröst om man säger så...

        På väggarna hängde det även massa "gudabilder" och kors. Lite olikt från svenska sjukhus  

  Dagen efter mådde jag mycket bättre och ville hem direkt men fick snällt vänta till lunchtid.

Utsikt från sjukhusfönstret.

Jag låg på förlossningsavdelningen och tydligen är det ingen ovanlighet att dela rum då. Dagen efter rullade de in en kvinna som jag antar precis fött barn och som hade eftervärkar. Hon hade så fruktansvärt ont. Det såg man på henne. Jobbigt att ha okända människor runt omkring sig då. Vi gick ut i hallen ett tag med min dropp på en ställning för att hon skulle kunna vara lite själv med sin man. Hoppas det inte är så den dagen jag ska föda! Usch!

En annan sak jag kommer vara tacksam för den dagen jag ska föda är att de inte är de språkbarriärer det var här. Obehagligt då man inte förstår vad alla säger. Den enda som kunde vettig engelska var en kirurg som vi knappt såg självklart då han hade mycket att göra. Semestrar i all ära men gud vad jag älskar Sverige och den standarden vi har här. Rent och snyggt och en sjukvård jag känner mig betydligt mer trygg i.

Då är det dags för nytt läkarbesök hos MamaMia. Ska prata om mina magproblem igen. Hoppas allt löser sig till det bästa. Håller tummarna!

"Izabelly"            

  Mitt