Vi var i Bålsta och firade midsommar med några vänner. Traditionsenligt med midsommarstång och "små grodorna". Så mysigt! Ser fram emot att ta med Izabella då hon är tillräckligt stor för att vara med och dansa i ring. Tur det finns människor som engagerar sig i traditioner och bevarar dem! Är en sådan härlig upplevelse som alla borde få vara med om under sin barndom.

Vi fick även träffa deras lilla tjej på fyra månader. Så himla söt! Så nu kanske vi har en liten aning om vad som väntar... 

Tänk att det verkligen ligger en liten tjej i min magen som väntar på att få se världen om 98 dagar. Det är verkligen svårt att greppa emellanåt att hon är här snart. Våran egna lilla prinsessa  

Igår var jag verkligen sjukligt trött. Sov bort nästan hela dagen. Kändes som jag var bakis fast att det var en alkoholfri midsommar. Lillan däremot... hon hade spark-kalas så in i! Blev nästan lite illamående av all akrobatik därinne. Kändes som hon ändrade ställning mest hela tiden. Såg rätt roligt ut emellanåt. Märks att hon är mycket starkare och större nu. Är rejäla sparkar och knuffar som man kan känna i flera delar av magen samtidigt och jag kan se hur hon vänder sig lite då och då. Hon är en stark liten tjej minsann!

 (Fyra/fem år gammal bild)

Trevlig midsommar till er allihopa! Var rädda om varandra och njut av dagen  

Gud vilken härlig kväll det är! Hopppas det fina vädret håller i sig till imorgon. Stefan och jag har precis varit och ätit på Sangria´s i kvällssolen. Så mysigt! Beställde in en alkoholfri drink som var supergod   Maten var toppen som vanligt  

 Syrlig och frisk! 

Började dagen med att gå upp klockan sju och tvätta. Behövs verkligen efter semestern så var mer eller mindre tvungen. Men om en timme ska jag till nageltjejen och bli lite ompysslad. Alltid trevligt. Gud vad naglarna växer fort nu då man är gravid och varit i solen... Helt sjukt! Jaja... då får jag bara gå oftare hihi  

Har bokat bord ikväll på en tapas-restaurang. Älskar verkligen tapas så det var ganska självklart då jag fick välja ställe. 

Dags att gå ner i tvättstugan igen!

Idag var jag på Mama Mia och träffade en läkare angående min magkatarr som fortfarende inte blivit bättre trots medicin och nedsatt arbetstid. Jag blev sjukskriven på heltid i två veckor så att magen har en chans att vila ordentligt. Känns så himla skönt. Efter det är jag sjukskriven två veckor på halvtid igen. Därefter får jag träffa en ny läkare igen...

Gud vad de hade varit skönt att få graviditetspenningen godkänd på heltid så man slapp hålla på såhär med att springa till läkare stup i kvarten! Min kropp skriker verkligen efter lugn och ro. Det är därför den protesterar så fort tempot är för högt eller det bara uppstår lite stress. Det är bara stressande i sig att inte veta hur allt blir. Ska anstränga mig med att ta hand om mig själv nu och min lilla Izabella därinne. Hoppas försäkringskassan inte strular nu med min sjukskrivning och att de är så effektiva de kan med handläggningen av graviditetspenningen. Man har ju hört att det tar oftast en månad innan de tar beslut och att de är hårdast i landet i Stockholm jämfört med övriga landet så det låter ju inte jättelovande tyvärr... Nu ska jag och sambon unna oss lite jordgubbar och kolla på Sopranos   Trevlig kväll på er!

Ja det var inte bara sol, bad och lugn i Grekland...

En eftermiddag började jag må dåligt som jag gjort till och från pga magkatarren. Gick upp och vilade på rummet vilket oftast brukar hjälpa så värken försvinner efter ett tag. Men tyvärr blev det bara värre och värre ju längre tiden gick. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag hade svårt att lokalisera smärtan och jag kunde verken prata ordentligt eller röra mig. Tidigare har det gått över efter några timmar men nu hade det hållit på i fem timmar så vi blev tvungna att ringa efter en ambulans. Har man en bebis i magen så är man ju extra nervös speciellt då värken inte avtog ett dugg utan bara blev värre hela tiden. Ville ju inte något skulle hända min lilla ängel därinne. Kunde inte gå av smärtorna så de fick bära mig ner för trapporna. Gud vad rädd jag var. Ambulansfärden kändes som en evighet och det var dålig fjädring vilket inte gjorde det hela skönare direkt. Tankar om tidig födsel på ett sjukhus med mycket lägre standard än de svenska sjukhusen for som en mardröm genom mitt huvud för ett ögonblick.

Tillslut var vi framme och ett team med läkare och sjuksystrar mötte upp oss. De gjorde ett ultraljud och tack och lov mådde Izabella bra därinne. Gud så lättad jag var att smärtan bara var min! Visade sig att det var min magkatarr som var riktigt illa som vi anat. De satte in dropp med samma medicin som jag tagit förrut och jag fick stanna över natten för observation. Gick tyvärr inte att göra så mycket åt den akuta smärtan utan det var bara att härda ut till medicinen verkade.

Som tur var fick Stefan med sova över. Kändes tryggt att ha honom där. Speciellt då jag hade så ont. Han var verkligen ett toppenstöd från det att jag började få ont till vi lämnade sjukhuset dagen efter. Är så tacksam att han var med. Känns tryggt inför en kommande förlossning i september att veta att man har en partner som behåller lugnet och stöttar en då det behövs.

Sängarna var som att sova på plankor och på väggarna var det massa avflagad färg. Det kändes verkligen oglamoröst om man säger så...

        På väggarna hängde det även massa "gudabilder" och kors. Lite olikt från svenska sjukhus  

  Dagen efter mådde jag mycket bättre och ville hem direkt men fick snällt vänta till lunchtid.

Utsikt från sjukhusfönstret.

Jag låg på förlossningsavdelningen och tydligen är det ingen ovanlighet att dela rum då. Dagen efter rullade de in en kvinna som jag antar precis fött barn och som hade eftervärkar. Hon hade så fruktansvärt ont. Det såg man på henne. Jobbigt att ha okända människor runt omkring sig då. Vi gick ut i hallen ett tag med min dropp på en ställning för att hon skulle kunna vara lite själv med sin man. Hoppas det inte är så den dagen jag ska föda! Usch!

En annan sak jag kommer vara tacksam för den dagen jag ska föda är att de inte är de språkbarriärer det var här. Obehagligt då man inte förstår vad alla säger. Den enda som kunde vettig engelska var en kirurg som vi knappt såg självklart då han hade mycket att göra. Semestrar i all ära men gud vad jag älskar Sverige och den standarden vi har här. Rent och snyggt och en sjukvård jag känner mig betydligt mer trygg i.

Då är det dags för nytt läkarbesök hos MamaMia. Ska prata om mina magproblem igen. Hoppas allt löser sig till det bästa. Håller tummarna!

"Izabelly"            

  Mitt